... varför jag skriver om de böcker jag skriver om, eller varför mina omdömen tycks odelat positiva. Läser gör man ju för övrigt för att det är jävligt gött.
Jag är otroligt selektiv i mitt läsande. Faktum är att det förmodligen var flera år sedan jag läste en bok som jag inte tyckte var bra (senaste var förmodligen Alkemisten av Paulo Coelho, som i mina ögon var en synnerligen trivial lura-folk-som-inte-tycker-om-att-läsa-att-de-är-intellektuella-bok som jag läste 2003, samt Da Vinci-koden, som väl har någotsånär samma relevans som telefonkatalogen har i dessa dagar, och inte var mycket roligare att läsa).*
Jag brukar i kanske fyra fall av fem läsa mig till mitt nästa bokköp på wikipedia, och i ett fall av lika många få en bok rekommenderad av en vän (varefter jag läser om den på wikipedia innan jag fäller min dom), innan jag köper boken i fråga. Eller så lockas jag av en av mig redan godkänd författare, då han (eller hon, i mycket sällsynta fall) refererar till andra författares verk.
Jag är medveten om att det kanske är tråkigt att läsa endast positivt ställda omdömen om böcker, men det är bara att bita i det söta äpplet.
Givetvis läser jag förresten annat än sf. Heinrich Böll, Sven Delblanc, John LeCarré, Paul Auster, Georges Perec och Graham Greene tillhör favoriterna då det gäller grå vardagslitteratur. Vidare har jag på sistone även bläddrat en hel del i två populärvetenskapliga böcker om ugglor.
Här har jag valt att hålla mig till sf. Dels för att det så att säga är ett specialintresse, dels också för att det kan underlätta att nischa sig.
*Jag råkar ha ackumulerat ett och annat högskolepoäng i religionsvetenskap och kyrkohistoria, vilket förmodligen förklarar hur svårt Dan Brun har att charma mig. Att en person kan lyckas med konststycket att få konspirationsteorier (som ju är oändligt underhållande, i synnerhet i fiktion) att verka ointressanta kan ju förstås också förklaras av att personen i fråga skriver som en dödfödd analfabet. Att jag alls fick för mig att läsa boken berodde på att jag kände mig dum som snackade så mycket skit om en bok jag inte läst. I förbifarten bör nämnas att Umberto Eco tydligen skall ha ryckt på axlarna då en journalist frågade honom hur han ställde sig till Dan Browns förmodade plagierande av Foccaults pendel, och sagt: "Han är bara en karaktär i min bok."
Jag är otroligt selektiv i mitt läsande. Faktum är att det förmodligen var flera år sedan jag läste en bok som jag inte tyckte var bra (senaste var förmodligen Alkemisten av Paulo Coelho, som i mina ögon var en synnerligen trivial lura-folk-som-inte-tycker-om-att-läsa-att-de-är-intellektuella-bok som jag läste 2003, samt Da Vinci-koden, som väl har någotsånär samma relevans som telefonkatalogen har i dessa dagar, och inte var mycket roligare att läsa).*
Jag brukar i kanske fyra fall av fem läsa mig till mitt nästa bokköp på wikipedia, och i ett fall av lika många få en bok rekommenderad av en vän (varefter jag läser om den på wikipedia innan jag fäller min dom), innan jag köper boken i fråga. Eller så lockas jag av en av mig redan godkänd författare, då han (eller hon, i mycket sällsynta fall) refererar till andra författares verk.
Jag är medveten om att det kanske är tråkigt att läsa endast positivt ställda omdömen om böcker, men det är bara att bita i det söta äpplet.
Givetvis läser jag förresten annat än sf. Heinrich Böll, Sven Delblanc, John LeCarré, Paul Auster, Georges Perec och Graham Greene tillhör favoriterna då det gäller grå vardagslitteratur. Vidare har jag på sistone även bläddrat en hel del i två populärvetenskapliga böcker om ugglor.
Här har jag valt att hålla mig till sf. Dels för att det så att säga är ett specialintresse, dels också för att det kan underlätta att nischa sig.
*
*Jag råkar ha ackumulerat ett och annat högskolepoäng i religionsvetenskap och kyrkohistoria, vilket förmodligen förklarar hur svårt Dan Brun har att charma mig. Att en person kan lyckas med konststycket att få konspirationsteorier (som ju är oändligt underhållande, i synnerhet i fiktion) att verka ointressanta kan ju förstås också förklaras av att personen i fråga skriver som en dödfödd analfabet. Att jag alls fick för mig att läsa boken berodde på att jag kände mig dum som snackade så mycket skit om en bok jag inte läst. I förbifarten bör nämnas att Umberto Eco tydligen skall ha ryckt på axlarna då en journalist frågade honom hur han ställde sig till Dan Browns förmodade plagierande av Foccaults pendel, och sagt: "Han är bara en karaktär i min bok."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar