Ännu en bok jag borde ha läst för länge sedan. Gateway är en ihålig asteroid fylld med en främmande civilisations tekniska underverk till rymdskepp, och människor, kallade prospektörer, som riskerar liv och lem för att färdas på de förprogrammerade rutterna med förhoppningar om att hitta något som bringar ära och rikedom. De varelser som konstruerat skeppen lyser med sin franvaro, och trots att man aldrig lyckas bemästra den främmande teknologin fortsätter prospektörerna att riskera sina liv. Det är fråga om mästerlig, medelhård sf.
Gateway berättas i två nivåer. I vartannat kapitel berättar prospektören Robinette Broadhead om det äventyr som gjort honom till den rika man han är idag, i vartannat kapitel, som är skrivet i presens, grillas han av sin psykolog, en extremt komplex dator. Pohl har skapat en lika sympatisk som feg, patetisk, labil och psykotisk huvudperson, vars resa givetvis, de galaktiska måtten till trots, i slutändan är (ursäkta floskeln) av inre sort. Att följa hans berättelse om prospektionen är minst lika intressant som att delta i hans terapisessioner, och mot slutet blir det mer och mer uppenbart att det är en och samma historia som berättas på två plan.
I mångt och mycket påminner mig Gateway om den till skyarna upphöjda Picknick vid vägkanten av bröderna Strugatskij (som numera går att få tag på i engelsk översättning i Gollancz serie SF Masterworks, under titeln Roadside Picnic). Prospektörens roll är inte helt olik en stalkers, den främmande civilisationen har bara lämnat spillror av sin teknologi efter sig, och då människan trevande försöker lära sig att bruka den konfronteras hon snarare med sig själv och sitt släkte än med något ojordiskt.*
Tilläggas bör att en rejäl dos humor inte gjorde upplevelsen sämre. För att fatta sig kort är det en hysteriskt bra sf-roman, och utan tvekan var författaren välförtjänt då han tilldelas samtliga större sf-utmärkelser för att ha skrivit den.
* Om man inte läst Picknick vid vägkanten eller sett den sovjetiska sf-klassikern Stalker (vars manus skrevs av författarna och var löst baserat på boken), bör man ta en allvarlig funderare över livet, prioriteringar, värdighet osv.
I mångt och mycket påminner mig Gateway om den till skyarna upphöjda Picknick vid vägkanten av bröderna Strugatskij (som numera går att få tag på i engelsk översättning i Gollancz serie SF Masterworks, under titeln Roadside Picnic). Prospektörens roll är inte helt olik en stalkers, den främmande civilisationen har bara lämnat spillror av sin teknologi efter sig, och då människan trevande försöker lära sig att bruka den konfronteras hon snarare med sig själv och sitt släkte än med något ojordiskt.*
Tilläggas bör att en rejäl dos humor inte gjorde upplevelsen sämre. För att fatta sig kort är det en hysteriskt bra sf-roman, och utan tvekan var författaren välförtjänt då han tilldelas samtliga större sf-utmärkelser för att ha skrivit den.
* Om man inte läst Picknick vid vägkanten eller sett den sovjetiska sf-klassikern Stalker (vars manus skrevs av författarna och var löst baserat på boken), bör man ta en allvarlig funderare över livet, prioriteringar, värdighet osv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar