Det är svårt att tro att en bok som ganska ingående probematiserar, kritiserar, kommenterar och ironiserar över så skilda ämnen som bioteknik, religion, ontologi, medicin, genus (sju olika, för att vara exakt), kunskapsteori, anarki och kapitalism, egentligen är en oerhört spännande och levande kvantmekanisk thriller, lika välskriven som provocerande, lika torr som hipp, och minst dubbelt så bra som denna mening är lång. Men så är det.
Jag tänker inte gå närmare in på vad boken handlar om, annat än att det är fråga om otroligt storslagen och väldigt hård sf med en polemisk udd riktad mot postmodern kunskapssyn, en hyllning till naturvetenskapen och att det var fullständigt överväldigande läsning. Egan tycks röra sig i gränslandet mellan cyber- postcyber- och biopunk, med ett lika genuint intresse för IT som för genmanipulering, könsbyten och medicin, men själva kärnan utgörs ändå av kosmologi och kvantmekanik. Boken är otroligt välskriven. Dialogen är ömsom tung, ömsom rapp och författaren skäms inte över att ge sig in i med skönlitterära mått mätt synnerligen krångliga vetenskapliga resonemang. Men ytterst är det fråga om en thriller där tiden rinner iväg och det som står på spel är av omätbar vikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar